DECLAN DE BARRA REVIEWS OUT NOW
A fire to scare the sun - Norran (Sverige) 4 of 5
Irländarna kan sina grejer, det är ett som är säkert. Skickliga musiker, ofta enastående sångare och grymma låtskrivare som i alla tider influerat amerikansk musik och även tycks tilltala det skandinaviska vemodet. Declan de Barra behärskar den irländska traditionen att skriva hjärtskärande ballader (ej att jämföra med Johnny Logan) med delikat utsmyckade ljudarrangemang av gitarr, cello och fiol. Men han låter sig även influeras av indisk musik och lyckas få den att smälta in på ett underbart sätt. Men främst är det hans röst som imponerar. Den är svulstig och rik. Faktum är att han skulle kunna extraknäcka i vilket symfonihårdrocksband som helst utan att behöva skämmas över det. Jeff Buckley känns lika trolig att hitta i Declans skivsamling som Led Zeppelin och Donovan.
- Per Strömbro



A fire to scare the sun - Västerbottens Folkblad (Sverige) 5 of 5
PASSION. Han har tidigare blivit både jämförd med, och kritiserad för att försöka låta som Jeff Buckley. Och det är klart, den berömda avundsjukan gör att folk djävlas och vill smitta av sig med sin missunnsamhet. Lyssnar man bara till de Barra själv är det inte bara Buckley tankarna hamnar hos. Han har även passionen hos Thom Yorke i exempelvis ”Until the morning comes” och i ”57 years” finns en desillusion eller till och med frustration som ligger inbakat i endast en sorts pizza, kallad 16 Horsepower.
”A fire to scare the sun” känns både politiskt korrekt och aningen hippieaktig i sin ekologiska pappersförpackning, men på ett bra och välkommet sätt.
- Anna Östman



A fire to scare the sun - Groove (Sverige) 4 of 5
Declan måste vara en väldigt sympatisk person, är min reaktion när jag innan lyssnande läser igenom pressbiografin. Jag känner direkt att vi är lite besläktade när han säger att han inte vill förklara låtar, för alla har sin egen upplevelse och han anser det respektlöst mot lyssnaren att ange ett facit. Att skivans fodral är gjort av återvunnet papper ger ytterligare pluspoäng. Min utgångspunkt var sålunda väldigt positiv. Jag är glad att kunna meddela att den inte behövde ändras.
Det är nämligen en sympatisk platta. Mest plats tar Declans behagliga röst och hans akustiska gitarr. Att han är från Irland har också sin plats i musiken som i några låtar berikas med snabbare rytmer och fiolmelodier. Även om jag tycker mest om de softa gitarrlåtarna hade de blivit tråkiga utan det irländska.
Lite folk, lite flum, mycket fint. Det är musik för tedrickande, för livsfilosoferande och för tandläkarväder. Tur att det är höst.
- Anna Gustafsson

All rights reserved by Black Star Foundation 2010 | Jespergatan 13, 214 45 Malmö, Sweden | Info@blackstarfoundation.com | blackstarfoundation.com