THE BOOK OF DANIEL REVIEWS OUT NOW
Songs for the locust king - itsatrap (USA) 7 of 10

Building upon last years free downloadable EP, The Book Of Daniel
have created quite a solid full-length album as their debut. That being said, if one is familiar with the EP, then you may be a bit disappointed to learn that four of the albums´ ten tracks are repeated. What is most amazing about this album is that it sounds like the band has honed its craft for years and the mature vocals just exemplify this even more. The hooks prevalent in "The camels parade" and "Deadringer deadringer" lure the listener to chime in and sing along, especially with the group vocals on the latter track. This whole album is formal, steadily beautiful and just so confident, it´s somewhat alarming to review. "Songs for the Locust King" is just fantastic; one of the more fully-realised debut albums I have heard in a long time.
- Matt Giordano



Songs for the locust king - Soundmag (Germany) 10 of 10

Daniel Gustafsson hat ihn verinnerlicht, den Northern Soul: „Oh my Lord / Please let my troubles rest for now / Let her guard fall to the floor…” So die ersten gesungenen Worte eines Schweden, dessen Band klingt als ob sie jeden Abend in einem irischen Pub spielt. Neben Gitarre, Bass, Schlagzeug schunkeln Saxophon, Trompeten und eine Tuba, beatmet von einem Dutzend Musikern, mit von gestandenen Männern gesungenen Chorrefrains. Der große Bruder des allseits bekannten Boy Omega und frühere Eishockeytorwart, verfeinerte sein Songwriting über Jahre hinweg. Zahllose, in der eigenen Wohnung aufgenommene Songs dürften inzwischen in seinen Schubladen liegen. Das Ergebnis der Übungen: ein gefühlsduseliger Stilmix aus Soul, Jazz, Pop. „Songs For The Locust King“, das nicht nur im eigenen Titel und Bandnamen religiöse Bezüge aufnimmt, markiert nach so langer Zeit hinter vorgezogenen Gardinen glücklicherweise den Schritt in die Öffentlichkeit. Ein fliegender Start fast ohne Schwächen. Voller entrückter Geschichten und Gustafssons Beobachtungsgabe, die aus scheinbar alltäglichen Kleinigkeiten große Songs macht, die sich letztendlich wieder um das eine Thema drehen.

Oder – in his own words: „Die Platte beginnt mit einem Gebet an einem Flughafen. Dann erzählt ein Betrunkener in einer Bar Lügengeschichten über seine angebliche Boxerkarriere, während irgendwo ein junger Mann einen Karton mit Erinnerungen füllt. Seine Ex-Freundin sitzt im Fernsehsessel und beobachtet ihn dabei. In derselben Nacht befinden sich ein schwarzer Taxifahrer und ein junges, Regentropfen zählendes Mädchen, im hinteren Teil einer anderen Bar, ihr Herz hat sich im Reißverschluss ihres Zippers verfangen. Papiervögel landen auf dem Fenstersims und singen Hymnen. An der Wand schreit ein Graffiti, während ein verwirrter Grabsteindichter und ein Mädchen, das versucht, ihre Kalorienzufuhr mit Amphetaminen und Süßigkeiten zu kontrollieren, sich treffen, um gemeinsam das sonntägliche Baptistentreffen zu besuchen. Es geht um Schirme, mit denen man nicht länger fliegen kann, um das Planen des perfekten Verbrechens und um die ewige Suche nach demjenigen, der das Feuer das in jedem von uns schlummert, entfacht! Der Rest dreht sich einfach nur um Liebe …“

Schlicht wunderbar und selig. Eines dieser Alben, wo Wörter die Musik nicht annähernd beschreiben können.
- Andreas



Songs for the locust king - Musiklandet (Sverige) 4 of 5

Hallelujah!
Ända sedan jag i mina tonår helt och hållet gick ner mig i Spiritualizeds gudabenådande rymdgospel har jag varit ett lätt offer för musik som tar upp de stora frågorna. Det var som att Spaceman i lugn ton förvissade mig att det var okej att släppa fram de äkta känslorna och därmed för ett ögonblick lämna de cyniska och ironiska tankarna åt sidan. Jag må vara ateist, men hur "corny" och frikyrklig en text som "Lord can you hear me, when I call? Lord can you hear me, hear me at all?" än kan te sig i textform gav den mig av någon konstig anledning en helt igenom själsrenande effekt. Borta var cynismen, kvar fanns endast de naturligt skarpa och rena känslorna.

Jag vågar föreställa mig att Daniel Gustafsson, mannen bakom The Book Of Daniel, är en stor romantiker och framför allt tänkare. Det märks inte bara på omslaget till "Songs for the locust king" utan även om och kring hans texter. Låtarna genomsyras av små iakttagelser som vävs samman med de där stora frågorna som känns omöjliga att få svar på hur mycket man än försöker. Ibland är de omformulerade till ett ältande, ibland fungerar de som rena konstateranden. Den heliga anden är alltid nära till hands som bollplank och metaforuppbygge. Man möts direkt av en textrad som lyder: "Oh my lord, I will call your bluff" och helt plötsligt är man mitt inne i en historia som i likhet med mycket annat på "Songs for the..." saknar lyckligt slut.

"Busy bee" passar för övrigt ypperligt som en sammanfattning av hela skivan med dess varsamma valsskridande som senare övergår till ett österländskt febrigt outro.

En sak som jag verkligen uppskattar i The book of Daniels musikbygge är att de vågar ta sig tid att berätta sin historia från början till slut. Som i "Hokus pokus", där en återblick till en svunnen julafton spökar runt bland Daniels tankar. Ett piano, några akustiska gitarrer och en varsam saxofon för låten framåt och så ser det ut på övriga spår också, där diverse stråk- och blåsinstrument och mjuka körer samsas till en vacker enhet. Daniel vet sannerligen hur man ska utnyttja ett åttamannaband till fullo, det vill säga sparsmakat som helhet men med individuella prestationer som nödvändiga inslag. Den coola jazzens förman är ständigt vakande om än i ett själsligt tillstånd.

Ska vi ta och knyta ihop säcken då. Man kan vifta ifrån sig det här som pretentiöst dravel, man kan låta cynismen ta överhanden. Eller så kan man helt ge sig hän i textrader som: "Hallelujah, here comes that rush again..." och må så mycket bättre. Jag väljer det sistnämnda.
- Daniel Magnusson



Songs for the locust king - Groove (Sverige)

Göteborgsoktetten The Book Of Daniel har något utöver det vanliga. Om inte annat så borde det vara värt ett särskilt omnämnande att de är ett band med både piano och saxofon som mitt i en tid dominerad av Håkan Hellström och Moneybrother inte låter det minsta som Bruce Springsteen.
Men det är mer än så. The Book Of Daniel är ett lyhört och tajt men långt ifrån sönderrepat band som ger sångaren och bandledaren Daniel Gustafssons låtar exakt det baktunga driv, skörhet eller sväng som de kräver. Faktum är att bandet är så imponerande att låtarna bleknar lite i jämförelse. Gustafsson är inte obegåvad som låtskrivare men inte heller minnesvärd, utan mest ett destillat av närapå alla rockpoeter som någonsin följt i Bob Dylans fotspår. Men Songs For the Locust King är trots allt en debutplatta. Ännu finns det tid för Gustafsson att växa in i rollen. Och
att döma av topparna på Songs For the Locust King så lär det vara värt att vänta på.

All rights reserved by Black Star Foundation 2010 | Jespergatan 13, 214 45 Malmö, Sweden | Info@blackstarfoundation.com | blackstarfoundation.com